Käre barn, nu är vi inne i augusti! Tiden går fort. Eller om den kanske kommer fort. Det beror väl på hur man ser det. I vilket fall är det alltid så för mig att jag redan i mitten av sommaren börjar oroa mig för att den snart är slut. När jag ser att rönnbären börjat växa får jag panik, när jag ser att blomsteraffären säljer bollkryss får jag rysningar, när äpplena börjar bli större får jag ångest osv. På ett ungefär i alla fall... Varje år försöker jag intala mig att sommaren fortfarande är lång. Men när den planerade semestertrippen är gjord, besöken av långväga gäster är över och de där inbokade sakerna som ska hända på semesterveckorna är gjorda känns det liksom ändå som att sommaren är över.
I år tar jag i vilket fall nya tag och ska njuta maximalt av augusti och september, jag ska försöka ta vara på alla fina dagar och tänka att sommaren absolut kan vara långt in i september. Hur känner du det när semestern går mot sitt slut och och trädens löv börjar gulna (även om det än så länge bara beror på torka)?
En sak som kan göra att jag fröjdar mig lite längre in i sommaren är att vi kan skörda det mesta i vår lilla trädgård. Dillen är meterhög, sockerärtorna många, morötterna börjar komma, potatisen är ätklar, tomaterna gulnar, vinbären mognar osv. Ett gå ut på altanen och ta sig några sockerärtor på kvällskvisten, det är livskvalité det.
Gästerna har åkt, Han och Ettan är på bio, jag och Tvåan sitter i soffan, ute stormar det. Bloggfix och kaffe. Augusti är fint!
Allt gott!/ Alexandra
