Kusten och försäsong

Nu har vi lämnat Jipijapa och fam.Gunnarsson och skumpar runt i en hyrd Kia. I lördags var vi i en by som heter Pedernales som ligger längre norrut. Sedan i söndags är vi i en liten by som heter Canoa. En fiskeby.

Utsikten från balkongen

Vi befinner oss i hängmattornas förlovade land...

Eftersom turistsäsongen inte börjar förrän i december är det ganska dött här. Här är dock ett antal ungdomar med olika nationalitet, typ backpackers/surfare. The locals verkar inte vara helt vana vid ljusa barn, Ettan tycker att det är jobbigt medan Tvåan glatt säger "-Hola!"...
Att säsongen inte riktigt har börjat märks på vädret, det är lite växlande med moln och sol men det är nog bra för våra skinn eftersom solen står rakt ovanför oss hela dagen typ, vi är ju på ekvatorn.
Vattnet är oändligt skönt, varmare skulle vi inte vilja ha det. Ettan badar i de stora vågorna tills han hackar tänder och blir blå om läpparna. Men det tar en lååång stund att bli frusen i detta ljumma vatten... När det är ebb ser vi små blå brännmaneter som spolats upp på land men vi har ännu klarat oss från att bli brända. I övrigt har vi sett pelikaner, kolibrier, gamar, ödlor, tusentals vildhundar, en skalbagge med kropp stor som en pingisboll, åsnor, kor mitt i vägen, landkrabbor. Alltså inga alligatorer och vulkanutbrott ännu. Till Ettans stora förtret...

"Bada! Bada! Mer! Mer!"

Sandslottsbyggen tas till nya höjder

Tvåan pimplar läsk hela dagarna. Sch...

Ettan har hittat sitt favoritfrukostställe

Här finns inte så mycket annat att göra än att bada, bygga sandslott, försöka fånga landkrabbor, äta gott och spela spel. Vi har alltså numera järnkoll på byns fiskare. Vi vet hur det går till när de med hjälp av stockar rullar ner sina båtar från stranden och ner i vattnet. Vi vet hur de bär ner sina garn med hjälp av bambustockar, hur de släpar på sina utombordare, hur slitna de ser ut vi hemkomst osv. Givetvis har vi också hjälpt till att äta upp fångsten!
Såg idag att det i hotellreceptionen slogs in julklappar. Kändes så fel. Men nu kommer nog mer och mer julattiraljer fram här så till slut kanske det inte känns som ett skämt. I Quito var vi förresten i en stooor affär som bara säljer julgrejer, i alla färger och former. Alla!
Nu sitter vi här på hotellrummet med tända ljus (för att torka upp värsta fukten) och tittar på Bamse på hackig uppkoppling.
Lite aftersun och Inca Kola på det här så somnar jag gott!
Allt gott till er!/ Alexandra